amanlywayoflife

Hej alla valborgsfirare!!

Är precis hemkommen från en fantastisk fotbollsmorgon, Utd spelade brallorna av Arsenal. Jag gillar det! Kunde inte fått en bättre start på dagen faktiskt!

Nuså, innan jag delger Er mina erfarenheter/upplevelser/skräckbilder från bungy och swing tänkte jag kort återge dagen innan, närmare bestämt eftermiddagen innan extremaktiviteterna. Det föll ju sig så att vädret inte alls ville schteka på oss. NZ bjöd istället på regn, snålblåst och evigt mörker kändes det som. Jag, min brunbrända bringa och Micke var inte helt nöjda med den situationen. För det första kändes det som om varje sekund gjorde mig blekare och för det andra, med aussieväder i bakfickan, hade jag inte direkt packat väskan för vintertider. Ett par jeans, ett par mjukisbyxor, två hoodeys, två tunna långärmade tröjor, några t-shirts, tre par shorts och mössa fick duga som påbylsning under vistelsen tänkte jag. Om jag inte missminner mig så påpekade jag för några dagar sen att det var lite småkyligt i bilen under nätterna. Natten i Dunedin var riktigt svinkall, dels beroende på vädret men dels även pga. klumpig parkering. Efter att ha sovit i mjukisar första natten (inte direkt bekvämt att sova i jeans tänkte jag) åkte jeansen på inför den andra. De tröjor som jag räknade upp satt även dom på kroppen i fortsättningen. Trots detta frös jag som en tok.

Framme I Queenstown
Nu var det kallt på riktigt och väderrapporter skvallrade om minusgrader under natten- tack för kaffet sa jag! Eftermiddagen spenderades i olika affärer för att hitta billiga varma kläder, täcken, filtar och dylikt som skulle hjälpa oss att överleva helvetesnatten. Borde kanske påpeka att vi först satte oss på ett café och drack kaffe i två timmar för att värma oss lite, det var så sjukt kallt! Brrr.

Timmar senare hade vi införskaffat underställ, vantar, mössa till Micke (jag åker ingenstans utan min :D.) och var redo för en natt med minusgrader tänkte vi. Ytterligare en timme gick och vi bestämde oss för att skippa den sedvanliga måltiden (bild och beskrivning kommer senare i inlägget) för att istället äta indiskt. Ni som känner mig väl vet att jag ibland kan vara aningen känslig mot stark mat. Tro det eller ej, den här gången brydde jag mig inte ett dugg i hopp om att få svettas lite istället för att frysa. Väl inne på resturangen parkerade vi rumporna vid det enda bordet som faktiskt hade infravärme inomhus, såja!! Tro inte för ögonblicket att detta fick mig att ta av mössa eller vantar förrän maten kom!! Maten var stark, men i det här fallet till belåtenhet. Mätta och varma gick vi ut i kylen med inställningen att den här natten kirrar vi lätt!! Moahahahahaha sa kylan och blåsten som träffade oss i ansiktet utanför resturangdörren. Föreställ er en fullständigt överrumpling av kyla och blåst och samtidigt i bakhuvet bli påmind om att du ska sova i en trött Nissan Sunny....kaxig!? Det var inte vi kan jag säga utan sa så här:

- Hejdå bilen!
- Hej hostel!

Natten spenderades mao. på hostel, kan ha varit resans bästa beslut. Efter en lång varm dusch var det riktigt fint att lägga sig i en säng och somna in medveten om att jag skulle vakna upp i ett tokvarmt rum med smärre inslag bakfylla och fis. Några engelska roomies skulle nämligen ut å härja på kvällen, vi skulle upp med tuppen och bungyjumpa!

07.00 ringer klockan och nu är det dags. Borsta gaddarna, packa ihop sakerna and of we go. Är väl på tiden att också bjuda på lite pics tror jag, har babblat för mkt igen.





Här är den sedvanliga måltiden bestående av tonfisk, tomat, nötter, russin, morot samt mer tomat och tonfisk. Smaksatt med den klassiska bbq såsen (btw. henke och mackans älsklingssås) och den berömda sweet-chili såsen.


Nu bungy & Swing



Nevis river.



Plattformen där hoppet ska äga rum.



Plattformen.



- Det är ändå rätt högt det här Micke! (Jag samlar mod).



Samlat modet.



Micke har även han samlat på sig mod.



Inte långt kvar nu.



Gaulp!




UHHH!



Micke fick äran att hoppas först.



Känns ganska bra trots allt, det är ju bara 134 meter!



Nu är det nära på riktigt.



Lite kissnödig...




Bara att släppa det....3,2,1 go!

Nånstans mellan 0.3 och 2 sekunder hörs

AHHHHHHHHHHHHH...en helt galen känsla!



Sjukt nöjd!


Med adrenalinet pumpandes i ådrorna frågor en av gubbarna om vi vill köra Swingen för en billig penning. Micke frågar rakt på sak vad en billig penning är!? 55 bucks per skaft säger han. Vi sa:

- Vad tror du själv?

För 55 $ gick vi på säljknepet och körde Swing direkt efteråt, så uppe i varv som vi nu var glömde vi tyvärr att fotografera...äckligt dåligt och korkat gjort. Men men...




Där ute var det iaf.



Det här med bungy måste sägas är en härligt läskig känsla. Det tog mig ca två sekunder in i själva hoppet för att ens fatta vad jag pysslade med och dom kom även skriket som ett mail i inboxen. Det gick bara inte att stoppa. Min tanke var att försöka agera cool och inte ge ifrån mig så mycket som ett pip....hahahaha. Det fick jag äta upp när jag såg älven bli större och större och stenen till vänster komma otäckt nära. Jag skrek som bara den!

Hur som helst en upplevelse som rekomenderas varmt för den som vågar!

Bjuder på några äldre videoklipp från det vi gjorde som avslutning. Nästa anhalt för oss var Fox Glaciar och skydive. Just det här stället ska vara betraktat som ett av världens absolut bästa ställen att hoppa fallskärm ifrån. Det är mao. vad nästa inlägg kommer att bjuda på.


Bungy

 



Swing



Klart vi gjorde den upp och ned och huvudena vända mot plattformen, var utan tvekan värst enligt dem!!


hej hoj