amanlywayoflife

Ehm..måste nog spola tillbaka till söndag kväll, dvs. dagen när vi landade i Christchurch (en stad/by/håla (?) belägen på sydöns östra del med drygt 400 000 invånare). Väl inne i själva staden letade vi som två första klassens turister (läs gick fel tre gånger, trots adress och karta) efter vårat hostel. Frienz backpackers fann vi dock och här skulle vi tillbringa första natten i väntan på att vårt vrålåk skulle trimmas för upphämtning måndag morgon kl 10.30. Jag å Micke kände oss lite småhungriga efter resan och bestämde oss för att ta en promenad i syfte att fylla våra bukar. På vägen ner mot stadens torg möter vi en drös av suspekta människor. Hemlösa knarkare, små lortiga ungar och annat folk som vi kände att det var bäst att inte störa. Väl framme vid folkmassan på behörigt avstånd på andra sidan trottoaren ser vi att frälsningsarmén var på besök och bjöd på kvällsmat. Trots gratis mat och varm dryck kändes det fel att gå dit och snylta. Vi traskade vidare till en närbutik och besöket slutade med att vi endast införskaffat två flaskor vatten då ingen mat var till vår belåtenhet. På väg tillbaka till Frienz står där mycket riktigt frälsningsarméns buss igen, nu runt hörnet från dess tidigare placering och med betydligt mycket trevligare folk runt omkring varpå vi modigt bestämmer för att gå rakt igenom massan (läs tre äldre damer som arbetade på sjukhuset alldeles intill). Klart att dom frågar två unga grabbar om dom kan få bjuda på något att äta- vi himlade med ögonen och kikade in genom luckan för en snabb bedömning av utbudet. Det enda frälsningsarmén och deras förbaskade buss bjöd på var dem fetaste gräddbakelserna jag någonsin skådat, helt sjukt! Varken jag eller Micke var sugen på en sockerchock ala frälsningsarmen. Vi snappade åt oss en liten kaka och tackade så hemskt mycket. Precis när vi skulle gå lyckas Micke på något underligt vis se att det under disken ligger mackor. Sagt och gjort, han frågar barskt om vi inte kan få varsin smörgås och visst fick vi det!! Nöjda, glada och en smula förbluffade gick vi där ifrån. Vi funderade på hur genomtänkt det egentligen var av frälsningsarmen att servera gräddbakelsernas svar på jordens sju underverk till hemlösa klockan 22.00!? Visst fick väl säkert även dem en macka eller två, men jag menar kom igen!! Lägg pengarna på en fin måltid istället.

Jaja, ville bara berätta den lilla fadäsen innan vi kliver in på dag 1.

10.30 skulle pärlan hämtas ut och innan det han vi med mycket vill jag säga. Vi gick en två timmars promenad runt och genom staden för att skapa oss en uppfattning om vad det var för ställe vi kommit till. Utöver en fin park, en stor kyrka och lite butiker fanns där, enligt oss, inte mycket till ögongodis varför vi illa kvickt checkade ut från hostelet och hämtade upp bilen. Att hämta upp en förbokad bil kan ju för vanliga människor uppfattas som en enkel uppgift. Nu kom det sig så att vi bokade bilen kvällen innan vi åkte (oväntat, nej!) och efter att ha dealat och undersökt flertalet firmor bestämde vi oss för Go-rental. En lagom dyr variant centralt belägen i Christchurch. Sagt och gjort, väl framme vid uthyrningsfirman och inne på kontoret visade sig att det var något problem med vår bokning- vi var spårlöst försvunna i systemet. Fattades bara det!! Efter en sisådär 20 minuter ber dem Micke att logga in på hans mail och leta upp någon slags form av bokningsreferens. Fem minuter senare står en lagom skamsen Micke i skjutdörren och flinar lite. Vi hade nämligen lyckats gått till helt fel uthyrningsfirma, snacka om att vara "spårlöst försvunna i systemet". Bara att be om ursäkt för besväret och traska vidare. Kvicktänkt som min gode vän är lyckades han roffa åt sig extra internettid från firman och googla fram den nya och rätta adressen. Med nytt hopp och vind i seglen begav vi oss således mot det riktiga Go-rentals. "Gör om gör rätt". Väl framme går allt som ett smäck, vi får bil och tillbehör och rullar ut mot nya äventyr i extremsporternas mecka!

En trött, men ack så pålitlig Nissan Sunny. Centrallås, automatisk antenn och back. Vad mer behövs!?

Dagen ägnades sedan till inhandling av matvaror, diverse överlevnadsutrustning och annat smått och gott som behövs inför en fet roadtrip. Nästa anhalt Timaru, några mil eller flera mil söder om Christchurch. kommer inte riktigt ihåg och det hade inte så stor betydelse heller, var ju sämäster!

On the road.

Fikapaus och på med bordies- schtek ute ju!

Bilens steroanläggning var inte av märket B & O direkt, högtalarna fungerade när de själva behagade och antennen var inte lika schtekig ur ett mer funktionellt perspektiv. Tur var väl att vi fick låna gamla hederliga kassettband från Go-rentals (såg jag minsann inte på det första stället vi besökte..haha). När det sen också visade sig att fodralet som egentligen skulle bjuda på klassiker från 80-talet istället inehöll "The best of Cat Stevens" ja då jäklar blev det allsång i bilen. För er som  umgås med mig privat och även haft den stora äran att få bevittna de sällsynta ögonblicken när min lur ringer så vet ni att "Can´t keep it in" med Cat Stevens skrålar. Da roadtrip is on!

Vidare rapport kommer framöver. Sa jag förresten att vi skulle bo i bilen nio nätter framöver!?

Peace!